En liten introduktion..

Jag är egentligen som vem som helst – förutom det faktum att jag är grym på att dra på mig sjukdomar och annan skit. Folk i min närhet brukar skaka på huvudet när de tittar på mig och säga ”hur kan du ha sån otur!?”. Ja, varför? Den frågan har jag ställt mig alltför många gånger och skulle kunna spendera resten av mitt liv åt att försöka klura ut. Så vi kanske ska släppa det och bara säga att vissa har mer otur än andra…

Den största oturen jag dragit på mig hittills i detta liv är helt klart Narkolepsi efter Pandemrix vaccinet mot svininfluensan år 2009. Jag har förstått att det är svårt för folk att förstå vad det egentligen innebär för mig och att det faktiskt är en stor j*vla käpp i hjulet. Utåt sätt syns det kanske inte så mycket eller inte alls, vilket gör det ännu svårare att få folks förståelse. Ibland är det som om vissa tänker att jag bara är lat och överdriver och kanske borde kämpa lite mer i livet. Om du nu vill komma nånstans i livet, varför sitter du då bara där? Kan folk undra. De har ingen aning om att hormonet orexin som saknas i min kropp är det som bland annat motiverar en till att göra saker. Det är även det hormonet som reglerar sömn och vakenhet. Medan normala människor sover om natten och är vakna om dagen, är det lite tvärtom för mig. Sysslor som att läsa, sitta vid datorn eller vara på föreläsning är som att ge mig en stark sömntablett. När dessutom små vardagssysslor som att gå till tandläkaren blir ett enormt projekt för att jag helt enkelt inte har vare sig ork eller motivation.. Då kan ni tänka er hur viktigare sysslor i livet blir för mig.

Jag är inte här för att klaga (bara), utan för att få folk att förstå hur det är att leva med en osynlig kronisk sjukdom. Jag vill även att folk som upplever liknande liv ska kunna finna tröst i att inte vara ensamma. Dessutom vill jag visa att fastän livet är ett brinnande helvete ibland, går det att vara stark.

/Nathalie